Inför allsvenskan: "Akilleshälen måste bli ett vapen"

Blogg

Flera poängspelare? Absolut.
En målvakt som kan spika igen? Javisst.
Ett powerplay som kan vinna matcher i kvalet? Det stora frågetecknet.

Spel i fem mot tre i över en minut utan resultat vid ställningen 2–2. Ledning med 4–2 i den tredje perioden. FBC Kalmarsund hade Örebro i brygga men Närkelaget, med trygge kaptenen Simon Jirebeck som stor segerfixare, straffade sedan ut FBC och tog sig till Superligan.
Kalmarsund har definitivt nycklar för att gå hela vägen den här gången.
1) Poängspelarna. Förstafemman med landslagsforwarden Kim Nilsson, centern Tim Nyander (varför skjuter inte fjolårets genombrottsman mer?) och snajpern Marcus Johansson kommer fortsätta att ösa in poäng.
Lägg där till en kompetent andralina med kaptenen Johan Wittberg, slitstarke ynglingen Oskar Andersson och William Larsson som såg så inspirerad ut i dubbelmötet med SSL-nykomlingen Jönköping under genrepshelgen. Där finns ytterligare poängpotential.
2) Målvakten. Rasmus Abrahamsen tog, något oväntat, hand om förstahandskarna och östgöten gjorde det bra under långa stunder men spelade inte den där avgörande rollen i ett slutspel som en målvakt måste göra. Nu har Kalmarsund fått in den tjeckiske landslagsmålvakten Jan Binder och den 194 centimeter långe keepern ger ett riktigt bra intryck så här långt. 28-åringen är lugn och tät och kan mycket väl vara den som FBC behöver luta sig emot i ett playoff senare i vår. Det är Christoffer Uggla Axelsson-varning (allsvenskans bäste keeper de två senaste åren) på Binder.
3) Hungern. SSL-kvalet i fjol var Kalmarsunds första i den unga klubbhistorien. Alla som var med då har skaffat sig värdefull erfarenhet inför ett nytt kval, vill smaka på fler avgörande matcher inför ett fullsatt Kalmar sportcenter.

Men det finns också frågetecken.
1) ”Special teams”. Boxplay var klart godkänt, FBC slutade tvåa i kategorin under fjolårets grundserie. Endast Lindås var vassare i spelformen, enligt statistiksajten ibXStat.
Nye tränaren Emil Stille har dock en hel del att fundera över när det kommer till spel i numerära överlägen. Ett i för övrigt högoktanigt Kalmarsund var bara åttonde (!) bästa lag i spel i powerplay med 43 i målprocent jämfört med till exempel spetsiga Jönköpings 65.
Samma powerplay har inte varit bra den här försäsongen heller. Tvärtom. Kim Nilsson-linan spelar alldeles för statiskt och förutsägbart för att såra tillräckligt. Akilleshälen måste helt enkelt bli ett vapen, det måste kosta för motståndarlaget att ha en spelare på utvisningsbänken – framför allt i ett kval.
2) Motståndet. Både Karlstad och Warberg kommer från Superligan och bildar tillsammans med FBC Kalmarsund den på förhand mest intressanta och på papperet bästa allsvenskan någonsin.
Karlstad? Värmlänningarna fått behålla superbröderna Adam och Tom Colling – addera Kevin Björkström och Karlstad är givetvis en kandidat att studsa tillbaka direkt.
Warberg? Jo, spelaromsättningen har varit hög men det går knappast att underskatta den fyrfaldiga SM-mästaren. Traditionen sitter i väggarna, den förre guldtränaren Kent Göransson är dessutom tillbaka bakom sargen och Anton Birgersson har potential att bli seriens största utropstecken. Hallänningarna blir livsfarliga.

Jag förutsätter att FBC Kalmarsund hamnar topp fyra vilket ger en biljett till vårens playoff. Väl där gäller det att toppa formen och vara bäst när det gäller.
Hittar FBC en väg att använda sitt powerplay för att avgöra några täta kvalmatcher? Kan Jan Binder spika igen? Ja, då spelar Kalmarsund i Superligan 2018/2019.